Lingonjuice kan ge bättre munhälsa

Lingon - ger bättre munhälsa.

Forskare från University of Eastern Finland, Institutionen för biovetenskap, har fastställt att blåbär, svarta vinbär, kråk­bär och lingon begränsar tillväxten av bakterier som infekterar tandkött och bildar plack på tänderna. Därmed skyddas också blodkärlen från bakteriernas avfallsprodukter.

I studien testades även äpple och björnbär, men blåbär, svarta vinbär, kråkbär och lingon hade störst hämmande effekt på bakterierna. Bakterie­arterna som testades var Streptococcus mutans kombinerad med Fusobacterium nucleatum eller Streptococcus mutans kombinerad med Actinomyces naeslundii. Båda kombinationerna påträffas hos människor med tandlossning och parondontala sjukdomar, liksom hos dem med karies och plackbildning.

Forskarna fann att dessa bär förhindrade en process kallad coaggregation. Coaggregation uppstår när flera bakteriearter samverkar för att fästa till en viss yta. När bakterier fäster vid tänder eller tandkött börjar de kolonisera området. Deras kolonier växer alltså i antal.

Dessa bakterier producerar avfallsprodukter, inklusive syror som fräter bort dentinet på tänderna. De äter också vävnad på tandkötts­kanten vilket löser upp tandköttet. När kolonierna växer producerar de ökande mängder av avfallsprodukter.

God munhälsa skyddar hjärta och blodkärl
Tandköttsinfektioner orsakade av dessa bakterier får avfallsprodukterna att läcka in i blodflödet där de kan skada kärlväggarna. Det är av den anled­ningen Streptococcus mutans och andra bakterier som infekterar tandköttet har kopplats till skador på halspulsådern.

Studien visade att de lösningar – med fasta ämnen utvunna från bären – som innehöll högre halter av polyfenoler, vilket inkluderade proantocyanidiner och antocyaniner, hämmade bakterierna mest. Forskarna drog slutsatsen att ”lösningarna med stora molekyler från lingon-, blåbärs-, svart vinbärs- och kråkbärsjuice har potential att motverka aggregation hos vanliga munbakterier, denna potential beror på deras innehåll av polyfenoler”.

Källa: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20623601