Nyttiga ämnen i ”superbäret” lingon

Lingon - nyttiga ämnen i lingon.

Det finns inte så mycket forskning gjord på lingon om man jämför med blåbär. Det finns dock studier som har analyserat innehållet av fenolföreningar i lingon och deras antioxidantkapacitet.

I en finsk studie identifierades mer än 20 olika fenolföreningar i lingon, som flavonoler, antocyaniner, catechiner och deras glucosider men även caffoyl- och ferulsyrakonjugat. Lingon innehåller 10 ggr så mycket catechiner (ca 250-500 mg/kg) jämfört med andra bär från samma släkte. Exempelvis innehåller blåbär 75 mg/kg och tranbär 30 mg/kg catechiner. Lingon uppvisar högst antioxidantkapacitet i TOSC (total oxidant scavening capacity), vilket demonstrerar att lingon är bra på att reducera fria radikaler. Lingon innehåller flavonolen quercetin, som visats ha positiva effekter på hjärtkärlsjukdom och vissa cancerformer. Dessutom är lingon en bra källa till lignaner.

Lingon har visats ha goda antimikrobiella egenskaper vilket troligen beror på att lingon innehåller så mycket tanniner (mest procyanidin typ A och B) men även mycket benzoesyra som sänker pH till 2,4-3,5 vilket är en fördel vid bekämpning av mikroba mekanismer. Tanniner inhiberar bakterierna så att de inte kan fästa till epitelcellerna hos värden och lingon inhiberar gramnegativa bakterier såsom Heliobacter pylori.

Lingon innehåller inte ellagitanniner, till skillnad från hjortron. Trots detta inhiberar lingon cancerceller, både in vitro och in vivo-försök på djur demonstrerar att lingon har en skyddande effekt. Lingon innehåller även höga mängder av resveratrol, vilket har bra förmåga att reducera oxidativ stress och har skyddande egenskaper mot cancer. Lingon påverkar olika proteiner som deltar i bland annat apoptos – programmerad celldöd – och inflammation (till exempel NF-kappa beta och olika MAP-kinaser). I humana HL60-leukemiceller inducerade lingon apoptos in vitro.

 

Källa: http://www.barkraft-sik.se/sv/bar/Sidor/Nyttiga%C3%A4mnenilingon.aspx (”Nordliga skogsbär och dess hälsoeffekter”, E. Berglöf, 2008).